Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.


torsdag 11 april 2013

Rapport 4: Yes Yes Yes, Långa etappen klar. Det var långt mycket varmt, 54grader, och massor av sand, 30 km. Den sista milen var den längsta i mitt liv. Såg målet de sista 4 km men tyckte ändå att det aldrig kom närmare. Jag var stark fram till 54 km. Sen var det värkande ben och illamående i 21 km. Har aldrig varit sa trött i hela mitt liv. Den frystorkade spagettin smakade fantastiskt. 3 * i Guide Micheline. Fick ta smärstillande för att kunna sova. Benen värkte. Tre nya blåsor och en blånagel. Men har inte ont av dem. Idag är jag endorfinhög och lycklig. I eftermiddag får vi en överraskning. Sannolikt en burk läsk. Har aldrig tidigare längtat sa efter en läsk. Lisa och jag hade som vanligt våra pratstunder igar. Vilodag idag sedan 42 km i morgon mot mål. Känns som "a walk in the park" efter gårdagen.Men ingen underskattning. Det blir "slow and steady". I mål ska jag. Återigen tusen tack for alla fina mail. De hjälper mer an ni kan föreställa er.

Otroligt lugnande besked för en orolig son. Nu hejar vi på sista biten! // Nils

5 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj! Jag fattar inte hur du orkar, men så har jag inte varit där du är. Stor kram, du är beundransvärd (och lite galen)
    Lena Tallberg

    SvaraRadera
  2. Johan, Johan...du är absolut makalös och jag skulle nästan vilja kalla det övernaturlig :) För mig är det svårt att förstå hur någon människa kan klara att springa mer än en meter i 54 graders värme. Men jag vet att du gör det för en god sak och med särskilda tankar <3 och att detta sporrar dig. Vi hejar på dig här hemifrån kylan och håller tummarna inför slutspurten!Var rädd om dig!!
    Varma hälsningar "Fröken" Kerstin

    SvaraRadera
  3. Kristel Nyman11 april 2013 21:29

    Sanslöst Johan :D
    /Kristel

    SvaraRadera
  4. Snyggt Johan, har sprungit i 50+ i Texas och klarade knappt 5k utan stora besvär- grymt imponerad! Lite annat än kylan och snöns runt Brösarps backar också, kul med omväxling! Kör på hela vägen in i mål nu, vinden i ryggen! //Mathias W

    SvaraRadera
  5. Bra jobbat! Nu kan du njuta resten och ta det lugnt. VAr rädd om dig och njut av det du kan den fortsatta sträckan. Vi vill ha hem en lycklig och välmående Johan!
    Massor av kramar

    SvaraRadera