Ganska sent på den här tisdagskvällen blev vi överraskade av ett samtal från pappa, som lyckades få tag på en telefon och bestämde sig för att ringa oss. Jag har nog aldrig fått en sådan lättnad av att höra hans röst tidigare, det var verkligen ett trevligt och mysigt samtal. Han lät på topp och har inte fått några blåsor eller skavsår än, vi hoppas att det fortsätter så!
// Nils
Marathon Des Sables ‘The toughest footrace on earth` Genom Sahara för LÄKARE UTAN GRÄNSER.
Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.
Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.
Hej Nils, jag är otroligt imponerad över vad din Pappa gör just nu, är själv en inbiten snart 50 årig löpare och Pappa till 2 döttrar och 1 son i din ålder. Det är helt underbart och härligt hur du peppar din Pappa och jag önskar dej och din familj allt gott i framtiden.
SvaraRaderaBästa hälsningar, Peter i Ängelholm.
Hej Nils, Johan Hansson heter jag och jag spelade fotboll med din pappa för 25 år sedan i Teckomatorp SK. Jag såg reportaget i city o tänkte att nu måste jag pusha honom att nå hela vägeni mål.Otroligt tragiskt med din syster, men sättet ni visar er kärlek för henne o hur ni känner att hon e med er är rörande. Jag har tänkt på Johan många gånger genom åren, han var en person redan då som man kunde se upp till och som var stöttande, en bra kompis o förebild helt enkelt. KOM IGEN NU JOHAN, IN I KAKLET!!! Hälsningar Johan "Lendl" Hansson
SvaraRadera