Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.


lördag 2 mars 2013

Människobyn är farlig

När europeerna kom till Amerika förde de med sig en massa sjukdomar som inte funnits där tidigare och som dödade många indianer.
Hela vintern har träningen flutit på fantastisk bra och trots att influensan härjat i Skåne bland familj, vänner och kollegor så har jag lyckats hålla mig frisk. Våra skånska normala, hänsynstagande och beskedliga baciller och virusar har förstått att jag inte haft tid att vara sjuk.
Igår åkte jag till Människobyn för att fira lillasysters födelsedag och vad händer. Jo, idag vaknar jag upp med en förkylning. Människobyns baciller och virusar är som dess invånare som jag brukar möta i tunnelbana, d v s stressat far fram utan att ta hänsyn till vem de möter. Människobyns baciller och virus kastade sig över mig utan att ta hänsyn till att jag inte har tid med några förkylningar. Dagens planerade långpass i Människobyn, Södermalm och Kungsholmen runt, fick ställas in.
Men allt går att vända till något positivt. Jag har kännt mig lite sliten i benen senaste veckan. Förkylningen känns inte så allvarlig, ingen feber,  och allmäntillståndet är bra. Kroppen får nu en välförtjänt vila och är snart redo för de sista veckornas hårdkörning före avresan till Marocko den 4 april. 

1 kommentar:

  1. Har du varit på besök i huvudstaden? Nu verkade det iofs. som om du inte kunde springa ändå, men hade varit trevligt att mött upp för ett gemensamt pass.

    Hoppas förberedelserna går bra, kör inte för hårt på slutet nu så du skadar dig!

    SvaraRadera