OÖVERVINNERLIG

Vissa dagar är bara magiska. Träningen flyter på och det känns som om du skulle kunna springa hur långt som helst, lyfta hur tungt som helst och hoppa hur högt som helst. Inget kan stoppa dig. Dessa dagar kommer ofta utan förvarning och är oerhört svåra att förutspå eller förklara i efterhand. Även med en analys av din träningslogg. Men de är lika underbara varje gång. Ofta sitter kicken kvar även resten av dagen och ibland även dagen efter. Du har nytta av den hemma och i jobbet. Du uträttar storverk även på jobbet. För mig är dessa dagar omöjliga att förutspå. I lördags sprang jag ett långpass på 25 km som kändes oerhört tungt. Jag hade känningar i vaden och tänkte att den stora träningsmängd som jag utsatt kroppen för i januari tog ut sin rätt och att jag nog behövde vila och ha en lugn träningsvecka. Därför vilade jag helt från träning på söndagen. Ja, en liten rask promenad på 6 km blev det. Så igår skulle min lugna träningsvecka för återhämtning börja. Jag gav mig ut för en löprunda som skulle innebära 10 km lugn distans. Men det kändes förvånansvärt lätt. Benen var pigga och efter 4 km så började jag öka takten och vid 5 km bestämde jag mig för att köra lite fartlek. Det blev 5 km fartlek och hemjoggen på 6,5 km var sagolik. Det kändes som om jag flög fram utan ansträngning. Sammanlagt blev passet 16,5 km och jag var hur pigg som helst när jag kom hem. Idag är jag lika pigg och förhoppningsvis uträttar jag några mindre storverk på jobbet. Vad det beror på att det blev just så här under gårdagens löppass kan jag inte förklara. Men jag vet att det är en del i mitt liv som gör träningen underbar och gör att man ger sig ut även de dagar när det regnar/snöar och blåser och som inte är fullt lika magiska. Det är dessa magiska träningsstunder som bland annat gör att varje minut av hårt träningsslit känns mödan värd.