Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.


söndag 17 februari 2013

3x30 km, tung ryggsäck och positiva besked.

Hade någon sagt till mig när jag knappt kunde gå efter broloppet 2010 att jag om 3 år skulle springa 30 km med en packning om ca 8 kg tre dagar efter varandra så hade jag förmodligen skrattat. Hade denne någon dessutom sagt att jag utan problem skulle gå en promenad med hunden och planera för ett biobesök med sonen senare samma dag så hade jag förmodligen tänkt att den personen inte var riktigt klok.
Men nu är det gjort. Människokroppen är fantastisk på att anpassa sig.

Det började i fredags med att Andreas och jag sprang från jobbet och hem till mig i Furulund. På lördag morgon vände vi och sprang tillbaka till mitt jobb i Malmö. Söndag var det samling på Malmö Central för 30 km i Malmös omgivningar.

Passinfo:

Fredag 30 km, ryggsäck 9 kg, tempo 5:23 min/km, snittpuls 138
Lördag 30 km, ryggsäck 8 kg, tempo 5:24 min/km, snittpuls 135
Söndag 30 km, ryggsäck 7,5 kg, tempo 5:27 min/km, snittpuls 140

Startvikten på min ryggsäck i Marathon des Sables kommer sannolikt ligga på 7-9 kg.

Fredagen gick lätt. Först vid 27 km började benen kännas lite stumma. Inför lördagens pass var återhämtningen relativt kort, ca 9,5 timmar. Benen kändes dock förvånansvärt pigga när vi gav oss iväg lördag morgon. Men vid 20 km började benen stumna lite och de sista tre kilometrarna fick jag slita ont. Även på söndagen kändes benen pigga till en början. Men 5 km, mellan 20 -25 km, på Bulltofta med halka och en del backar sög musten ur benen. De sista 5 kilometrarna blev det att ta fram pannbenet och springa på värkande ben. Men nu några timmar efter sista passet är jag förvånansvärt pigg och fräsch i benen.

Sammanfattningsvis fick jag många positiva besked i helgen.
- Utrustningen fungerar bra.
- Det går bra att springa flera långpass efter varandra med tung ryggsäck.
- Jag klarar att hålla ett bra jämt tempo trots tung packning och trötta ben.
- Pulsen håller sig på en jämn låg nivå, zon 3,
- Mentalt klarar jag att hålla tempot och springa på trötta värkande ben.
- Känner mentalt att jag hade kunnat ge mig ut på ett nytt liknande pass i morgon om så krävdes.

Träningsklockan säger att återhämtningstiden efter helgens strapatser är 100 timmar. Vi får väl se hur det blir med det. Men i morgon blir det i alla fall vila.




Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Daniel18 februari 2013 kl. 06:08

    Tjo vad bra jobbat! Ser lovande ut det här och du kommer vara väl förberedd!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)