Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.


fredag 11 januari 2013

BORN TO RUN - RÄTTVIST????


Förra året sprang jag ca 280 mil. Jag lyckades med pers på milen 38 min, halvmaran 1:27 och maran 3:06. Sedan årsskiftet har jag en ny löparkompis. Han är nybörjare när det kommer till löpning och har inte varit aktiv i någon idrott, förutom skolidrotten, på väldigt länge. Vi har nu kört fyra pass ihop, tre distans-och ett backpass, på två veckor. Första distanspasset gick i ett hyfsat tempo. För en nybörjare är 47 minuter på milen fantastiskt bra. Särskilt som där fanns mer spring i benen kvar. Jag var imponerad och tänkte samtidigt "vänta du när vi kommer till de tuffa kvalitetspassen". Igår körde vi ett kvalitetspass i form av backträning. Det var upp och ner för långa backar i 26 minuter och jag hängde inte med pojkfan i uppförsbackarna. Jag ä nte bitter. Jag är imponerad och kan bara konstatera att det inte varit rättvist när löpargenerna fördelades. Vissa är "BORN TO RUN". Men jag har i alla fall fått en bra sparringpartner och hare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar