UTAN GRÄNSER : Smörgåstårta

Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.

torsdag 22 november 2012

Smörgåstårta

Igår blev 9,7 km distans i 5:04 tempo och benen kändes tunga hela vägen. Idag var det dags för 2x3 km i marafart med 1 km joggvila. Efter gårdagens tunga ben gav jag mig ut ikväll och förutsatte att det skulle bli ett jobbigt pass med tunga ben. Men efter 2 km uppjogg i 5:20 tempo bar det av i 2x3 km i marafart (4:20 - 4:25) och en 1 km joggvila. Med nerjogg blev dagens pass totalt 11,5 km. Benen var till min förvåning hur pigga som helst. Uppladdningen båda dagarna var ungefär densamma. Skillnaden var att Åsa på mitt jobb, som fyllt år och idag bjöd på smörgåstårta, under sitt tacktal för uppvaktningen och presenten tillkännagav att hela den summa som arbetskamraterna skramlat ihop skulle stötta min insamling till Läkare Utan Gränser. Jag blev rörd och fick en liten klump i halsen. Det var en härlig känsla och jag tror faktiskt det var detta som gav energin och kraften i benen i kvällens träningspass. TACK ÅSA